the composer
Johann Strauss II och valsen
Född i Wien 1825, död 1899 – och anledningen till att en hel kväll av dansmusik fortfarande fyller en sal två århundraden senare.
Se tillgänglighet ↗Två generationer, en dynasti
| Johann Strauss I | Johann Strauss II | |
|---|---|---|
| Known for | the Radetzky March | valsen Donau så blå |
| Role | ledde en av Wiens främsta dansorkestrar | förde valsen vidare och kallades valskungen |
| 2025 marks | — | tvåhundraårsjubileet av hans födelse |
Född in i en familj som redan var känd för sin dansmusik
Johann Strauss II föddes i Wien den 25 oktober 1825 som son till Johann Strauss I, som redan ledde en av stadens mest kända dansorkestrar. Fadern skrev Radetzkymarschen, fortfarande ett av de mest igenkännbara verken från det hemmet, även om det ofta felaktigt tillskrivs sonen i stället för fadern.
Överträffade sin fars namn
Sonen byggde upp sin egen orkester och blev under en lång karriär mer berömd än fadern någonsin varit – han tilldelades titeln "valskungen" för att ha förvandlat balsalsdansmusiken till en genre som konsertpubliken tog på allvar i sin egen rätt, inte bara något som spelades på baler.
The Blue Danube, 1867
An der schönen blauen Donau – Donau så blå – uruppfördes 1867 och är fortfarande det verk som de flesta förknippar med hans namn, decennier innan det blev en självklar del av nyårskonserterna i hela den tyskspråkiga världen.
Two hundred years on
Strauss dog i Wien 1899. Hans födelse i oktober 1825 gör 2025 till tvåhundraårsjubileum — anledningen till att hans valser får en extra sväng över stadens konsertsalar och middagssalonger i år och nästa år.
Musik skriven för dans först
Till skillnad från en kompositör som skriver enbart för konsertsalen, skrev Strauss valser och polkor som dansades till lika ofta som de lyssnades på — en del av förklaringen till varför ett program byggt på hans verk fortfarande passar i en sal med bord och dansgolv snarare än fast konsertbänkning.
Vad du faktiskt kommer att höra
The Mirages program hämtar från Straussfamiljens favoriter, bland dem Blå Donau, framförda av en 20-mannaorkester och sopransolister snarare än en enda solist — ett sällskap byggt för den sjungna och dansade repertoaren snarare än en solokonsert.